Helveteshunden, del 2: ”Helveteshundens hämnd”

Helveteshunden var trött på att få kolmat och lava. Han ville ha riktig mat att äta. En dag skulle han få kolmat och lava igen men då sa han;

-         Jag vill inte ha sån mat jag vill ha riktig mat!

 

Då sa människorna nej. Det var doktor Spigg, Voltar och Lilla Värsting som sa nej. När de sa nej ville Helveteshunden, Ragnarök, ha hämnd. Han teleporterade sig till matbordet och åt upp all deras mat. Voltar sa;

- Vi har inget att äta, vi måste äta Ragnarök!

 

Fortsättningen följer efter jullovet!

Maria och rymdskeppet

Denna berättelse är skriven av Salwa Kasim Abdi, som går i skolår 4, Mogadishu. En spännande och hårresande berättelse… Njutfull lässtund allihopa!

Kapitel 1

Maria kunde inte somna. Hon satt i sängen och tittade ut genom fönstret. Den natten såg hon något falla från himlen. Det såg nästan ut som ett rymdskepp. Maria ville springa ut och kolla vad det var, men hennes mamma sa att hon inte fick vara vaken mer. Maria tänkte att hon aldrig skulle få se det där rymdskeppet. Hon gick tillbaka till sitt rum och somnade.

Nästa dag när hon gick till skolan såg hon en annan flicka som satt på hennes stol. Flickan såg ut som Maria själv. Maria sprang till toaletten och låste bakom sig och hon tänkte: ”Hon är min kopia”. Maria stannade kvar på toaletten tills lektionen var slut. Sen såg hon den mystiska flickan gå med hennes kompisar. Den mystiska flickan visste nästan allting om Maria. Maria blev förvånad. När kopian av Maria skulle gå hem sprang Maria efter henne och frågade: ”Vem är du?” Kopian svarade: ”Jag är Maria 2020.”

Kapitel 2

Det blev tyst. Kopian kollade på maria jättekonstigt och sa: ”Vi ses igen”. Plötsligt försvann hon och syntes inte längre. Maria visste att kopian inte var en riktig människa och sprang till sin mormor, som visste mycket om rymdvarelser. ”Mormor! Jag har sett en rymdvarelse!” När mormor hörde detta svimmade hon och fick åka till sjukhuset. Där låg hon två veckor.

Maria bestämde sig för att spionera på den mystiska flickan. Maria vaknade tidigt en morgon och gick till stället där hon hade sett rymdskeppet falla ner natten tidigare. Hon tittade på Maria 2020, som sov i rymdskeppet. Maria tänkte då skicka rymdskeppet tillbaka till rymden innan kopian hade vaknat. Hon tryckte på START-knappen inne i skeppet och tänkte springa därifrån innan skeppet flög upp, men när hon vände sig om såg hon kopian som stod framför rymdskeppets dörr. Kopian stängde dörren och rymdskeppet åkte upp till himmelen.

Kapitel 3

Maria blev rädd och började skrika. Kopian fick ont i öronen och tog en spade och slog Maria i huvudet med den. Maria svimmade och när hon vaknade var hon i sitt rum. Hon blev glad och trodde att det hela var en dröm. Hon frågade sin mamma hur mycket klockan var, men då dök tjugo flickor upp. Maria ropade: ”Mamma! Det finns tjugo flickor som liknar mig på pricken!” Marias mamma kom in i rummet och frågade: ”Vad är det?” När Maria såg sin mamma såg mamman också ut som Maria. Maria blev alldeles blek i ansiktet.

Kapitel 4

Mamman sa glädjande till flickorna och till Maria: ”Vi ska hälsa på kungafamiljen idag!” Kungafamiljen var de enda personerna som inte liknade Maria. När de kom fram visste Maria att de var riktiga människor. Hon blev glad och hon frågade dem om hon kunde få prata med dem om en grej sen. Mamman ropade: ”Kom flickor! Vill ni inte se er runt i palatset?” Då sa Maria: ”Jag stannar kvar…” och mamman tyckte det var okej. Maria frågade kungen och drottningen om de kunde hjälpa henne och förklarade för dem att hon kom från planeten Jorden. Maria frågade: ”Kan ni inte göra så att jag kan åka tillbaka till Jorden?” Kungen och drottningen gick med på det, men ville först att Maria skulle hjälpa deras son, som hade svårt att minnas saker. Maria gav en bok till prinsen och sa: ”Skriv allting som du säger i boken så vet du att det är ditt minne.” Prinsen blev glad och Maria fick sin önskan uppfylld av kungen. När hon just skulle säga ”hejdå” till kungen och drottningen vaknade hon ur sin dröm…

Helveteshund

Helveteshund

Den heter Ragnarök. Han är farlig. Han kan teleportera sig. Han dricker lava och äter glödande kol.

Hans ägare heter Voltar. Det finns två andra killar som heter doktor Spigg och Lilla Värsting.

Dom är ondskefulla och vill ha hämnd. Se upp för Ragnarök!

Av: Casablanca i Marocko Kung

Flickan och häxan

Fatma Kassem

2009-12-03

Flickan och häxan!

Kapitel 1

I skogen

Mamman sa till sin dotter att de skulle gå till skogen. Flickan blev jättegld och hon trodde att det skulle bli roligt. Nästa dag var det lördag och de skulle gå till skogen. De skulle först gå och handla mat, som de skulle ha med sig. De var jätteglada båda två och ville springa till skogen. Plötsligt kom de fram till ett stort slott, som låg mitt i skogen. Flickan frågade:

-Vad är det för något, mamma?

-Jag vet inte men vi kan resa tältet bredvid slottet, svarade flickans mamma.

De tänkte övernatta där i mörkret, men flickan kunde inte somna för hon ville kolla vad som fanns i det myskiska slottet. Hon gick in i slottet och det började låta Vem är det, vem är det,vem är det? Ingen svarade den elaka rösten. Flickan blev nyfiken och gick uppför trapporna för att kolla.

Kapitel 2

I slottet

När hon kom in i slottet hittde hon många rum framför sig i en lång, mörk och smal korridor. Flickan visste inte vilket rum hon skulle gå in i. Hon tänkte gå in i ett rum som var rum nummer 666. Flickan gick in i rummet och därinne fanns en blodig flicka. När hon såg den blodiga flickan skrek hon och sprang ut därifrån. Den blodiga flickan ville berätta vad hon hette.

-Jag heter Agda! skrek den blodiga flickan.

Flickan sprang till ett annat rum och det var rum nummer 13. Hon trodde att samma sak skulle hända igen. Hon gick in i rummet och det lät som om det fanns en häxa därinne!!! Och det fanns en häxa därinne!!! Häxan sa:

-Kom in lilla flicka… Kan du säga vad du heter?

-Jag vill inte säga vad jag heter, skrek flickan.

-Jag kan kalla dig Akvata, sa häxan.

-Nej! Jag heter inte Akvata! sa flickan.

-Säg vad du heter annars dör du, sa häxan.

Kapitel 3

När mamma dör

Flickan fortsatte:

-Jag ska inte berätta mitt namn för dig!

-Jo, det ska du göra! Berätta nu… Hämta kniven, sa häxan.

-Nej, snälla… Jag berättar mitt namn, men döda inte mig. Jag vill leva, inte dö. Mitt namn är Sara, sa flickan.

-Okej då, min lilla Sara, sa häxan.

-Snälla låt mig gå nu. Låt mig få gå till min mamma nu, sa Sara.

Det började ösregna och blixtra utanför slottet. Sara blev jätterädd.

-Kan jag få gå nu? frågade Sara.

-Jag kan inte låta dig gå, sa häxan, du kommer att gå vilse och bli blöt.

-Nej, jag kommer inte att gå vilse, sa flickan.

Häxan visste att hennes vargar just nu åt upp Saras mamma och Saras mamma gick en långsam och plågsam död till mötes. Detta ville häxan inte berätta för Sara. Sara började gråta, för hon ville till sin mamma så att de kunde gå hem från den hemska skogen. Häxan låste in Sara i ett eget rum och låste dörrarna. Häxan trodde att det var bäst för Sara om hon inte visste om sin mammas död. Det var därför hon låste in Sara. Efter en liten stund kom det in giftig grön gas från fönstret in i Saras rum. Gasen gjorde så att Sara inte kunde äta eller dricka någonting. Sara var hungrig och ville äta, men hon kunde inte. Gasen gjorde Sara svag. I Saras ficka låg en liten godisbit, som Saras mamma hade köpt till henne, men den hade smält och gick inte att äta. Sara försökte klättra ut genom fönstret, men det var svårt för hon var fortfarande svag av gasen och fönstret var högt från marken. Sara fick panik.

Kapitel 4

Skogsströvarna

Sara skrek högt och skriket blev högre och högre. Några skogsströvare, som var ute på promenad i skogen, hörde rösten och följde rösten. De kom fram till slottet och tittade upp mot fönstret där skriket kom ifrån. De gick runt och undrade hur de skulle kunna hjälpa flickan, som skrek. Plötsligt trampade en av skogsströvarna på Saras mammas hand. Han tittade ner och såg en fruktansvärd syn. Saras mamma var uppäten. Bara kläderna, halva handen och skelettet fanns kvar. Skogsströvarna blev jätterädda, men ville ändå hjälpa flickan. De gick till slottets stora port, men häxan hade låst porten. Porten var av galler, men om skogsströvarna gick på sidan som krabbor kunde de komma in. De gjorde så.

Nu var det bara att hitta rätt rum, som flickan befann sig i. De följde fortfarande rösten uppför trapporna. Samtidigt i rum nummer 13 trollade häxan och skogsströvarna trodde att häxan var flickan, eftersom det kom ljud från rummet. De öppnade dörren och då kom fem magiska stolar flygande, som fick alla de fem skogsströvarna att sätta sig. Stolarna band fast skogsströvarnas händer med rep. Sedan flög stolarna med skogsströvarna på in till häxan. Häxan tittade elakt på dem, men fortsatte att trolla. En av skogsströvarna hade en tändare och började bränna upp repet utan att häxan märkte det. Sedan skickade han tändaren vidare till nästa skogsströvare, som också befriade sig själv. Till slut var alla skogsströvare fria. De smet ut ur rum nummer 13 och gick upp till vinden, där flickans skrik kom ifrån. De hade ett gem i sin ficka och försökte låsa upp det låsta rummet. Det gick inte. De försökte ännu en gång. Det gick inte då heller. Men på tredje försöket lyckades de låsa upp dörren och där uppe på vinden satt flickan och grät.

Kapitel 5

Äntligen mormor

Skogsströvarna bar Sara ända ner till rum nummer 13. Häxan var kvar i rummet och trollade för fullt. Hon hade inte märkt att skogsströvarna hade smitit. När skogsströvarna såg häxan tände de eld på rummet med sin tändare. Häxan brann upp. Skogsströvarna och Sara fick skynda sig ut ur slottet så de inte skulle bli uppbrända. När de kom ut såg de slottet brinna upp tillsammans med häxan och den blodiga flickan.

-Nu vill jag till min mamma, sa Sara, var är hon? SVARA!

-Ta det lite lugnt, sa en skogsströvare, din mamma har dött.

-VA? skrek Sara.

Sara ville springa till tältet där resterna av hennes mamma låg, men skogsströvarna lät henne inte gå dit.

-Var ska jag bo nu då? frågade Sara.

-Har du några kusiner eller någon annan här i landet? frågade en skogsströvare.

-Jag har min mormor som bor i Hässelby, svarade Sara.

-Var i Hässelby? Hässelby strand? Hässelby gård? Hässelby villastad? frågade skogsströvarna.

-Hässelby gård, svarade Sara.

Skogsströvarna följde Sara till hennes mormor. När Sara kom fram berättade hon allt för sin mormor. Sara satte sig i mormorns knä och mormorn kramade om henne. Sedan fick Sara duscha och efter det lägga sig i en skön säng. Hon hade längtat efter att få sova i en riktig säng.

”När fotbollen blir viktigare än livet” av Ilias, skolår 9

Domaren blåste av efter första halvlek i Istanbul. Efter 45 minuter står det tre – noll till Milan. Kaká, Gilardino och Seedorf hade slagit in varsitt mål från långt håll. Nu var det alltså halvtid och fansen var lyriska inför den händelserika finalen i Champions League.

 

Samtidigt befann sig Salim Murtadi i Liverpool, där han också bodde. Han hade förväntansfullt följt matchen. Nu kände han sig förtvivlad eftersom han var en stort Liverpoolfan. Hoppet för en vinst hade för länge sedan försvunnit in i en grå dimma av depression.

 

Liverpool är känd för sin fotbollsklubb och en stor del av befolkningen är inbitna fotbollsfantaster. Alla lever så gott som på heltid inom fotbollsvärlden. Överallt man går, ser man Liverpools klassiska färg rött, som en symbol för klubben.

 

Salim kunde inte längre kontrollera sin förtvivlan. Detta var för mycket för honom. Liverpool hade äntligen tagit sig till denna fantastiska final, och då händer det här. Tre – noll i halvtid. Som Salim såg det så var det över. Matchen var slut. Milan hade vunnit. Salim ville inte se mera nu. Salim ville bara dö.

 

Sakta började Salim gå hem från puben där han hade sett matchen. Det enda han hade i tankarna nu var döden, via hängning.

 

Samtidigt spelas matchen klart i Istanbul. Liverpool hade tagit ett häpnadsväckande grepp över matchen nu. De hade på något vis lyckats vända. Först sköt Gerard in en straffspark. Tätt därefter utjämnade Crouch till tre – två. Därefter lyckades Babel nicka in en kvittering. Ingen hade förväntat sig detta, men miraklet var ett faktum.

 

Matchen gick till förlängning, som därefter mynnade ut i straffläggning. Liverpool vann med överlägset denna kraftmätning.

 

Hemma hos Salim var det tyst, väldigt tyst. Salim dinglade fram och tillbaka från en lampa. Ansiktet hade intagit en blålila nyans, och benen hängde lealöst nedför den slappa kroppen.

 

Hade Salim kunnat tala i detta ögonblick så hade han nog sagt att när det gäller fotboll, så ska man aldrig ta ut varken en seger eller en förlust i förskott.

 

”Flickan och lejonet” av Ahmed Alshoubaki, skolår 4, Hargeysa

Det var en gång ett lejon, som tyckte om att vara med människor. Människorna var rädda för lejonet. Lejonet blev ledsen och han gick hem och grät i ett hörn. En gång kom en flicka och sa:

- Titta pappa! Han är ledsen. Vi kan hjälpa honom.

De gick och klappade lejonet och han blev glad och gick runt dem. Barnet sa till sin pappa att de kunde ta hem honom och pappan svarade ja. De gav honom lite kött och han blev glad och gick ut och lekte med flickan. Hon gav honom en tennisboll för att han skulle bli glad, inte ledsen. En gång skulle de åka till ZOO. Flickan blev glad, hon ville kolla på lejon och de gick och tittade på lejon. Lejonet som de hade med sig blev glad och såg sin mamma. Han kröp in i buren. Mamman blev glad och kramade om honom.

- Hejdå, sa lejonet till flickan.

Flickan och pappan gick hem och flickan fick pengar av sin pappa.

- Vad ska du köpa? frågade pappan.

-En lejon-nalle, sa flickan.

Lejon-nallen kostade 20 kronor. Hon tog lejon-nallen och kom ihåg det riktiga lejonet. Flickan grät så mycket.

- Gråt inte, sa pappa, en lejon-nalle är samma sak.

- Nej! Det är det inte! Det är inte samma sak, sa flcikan.

- Okey, det är snat, det är inte samma sak. Jag ljuger, sa pappan.

- Ja, jag sa att du ljuger, sa flickan.

- Ja, jag hade fel, sa pappan.

SLUT!

”Feta fisken och hajen” av Nuradin, skolår 4, Hargeysa

Det var en gång en liten fisk, som hette Siwawa. Siwawa var en jättestor fisk. Siwawa var så fet så att hajen letade efter honom. Siwawa var rädd att hajen skulle hitta honom och han skulle bli uppäten. Därefter kom en fisk som var smart. Han sa: ”Vill du ha hjälp?” Den feta fisken svarade: ”AA, jag vill ha hjälp!” ”Vad vill du ha för hjälp?” frågade smarta fisken. Feta fisken berättade att han inte ville bli uppäten av hajen. Smarta fisken var bästa kompis med hajen så han kunde inte hjälpa honom. Då skulle han bli på tur. Han blev jätte jätte jätterädd. Hans hjärta blev rött och det slog dung dung. Därefter hittade feta fisken ett gömställe. Sen dess har han varit lite rädd för att hajen kanske är där. Hajen letar efter honom. Feta fisken var superrädd att hajen var där i närheten. Därefter såg hajen honom och då började feta fisken simma. Hajen gömde sig och feta fisken stannade. Därefter simmade han och till sist fångade hajen honom. Då åt hajen upp honom. SLUT!

”Vägen upp till himlen” av Fatima Haji Bile, skolår 7, Öland

Det var en gång två sköldpaddor, som hette Snoris och Boris. De var två tvillingar som en dag funderade på hur underbart det skulle vara att få flyga upp till himlen. Därefter hittade de en raket och band fast den på sina ryggar och flög iväg på en äventyrsresa upp till himlen. Efter det ville de prova på något nytt genom att fixa egna vingar som var gjorda utav trä. Därefter band de fast vingarna på sig och sköt iväg sig. Men fortfarande var de kvar på bryggan och snurrade, så det blev ett misslyckat försök. Nu hade de nästan gett upp, på så sätt fick de lära sig något viktigt; att ingen kan flyga, förutom fåglar.

”Slagsmål” av Hamdi, skolår 7, Öland

Det var en mamma och hennes barn, som skulle till gallerian. Men de åkte tillbaka för att det var dåligt väder och gallerian var inte inomhus. Plötsligt såg mamman att hennes barn bråkade för att den äldsta dottern slog till de små barnen. Då blev de små barnen arga och ville hoppa på den äldsta dottern. De drog i varandras hår. Barnen använde inga bälten och mamman blev jättesur för att det kan vara farligt och det kan hända en olycka, t.ex. en bilolycka. Mamman såg att de bråkade genom backspegeln. Efter det blev mamman arg och skrek åt barnen. Barnen blev genast tysta och de åkte hem. När mamman och barnen hade kommit hem berättade mamman hur barnen hade uppfört sig. Mamman blev upprörd och höll på att börja gråta för att det hade kunnat hända en bilolycka. Barnen kramade mamman och lovade att aldrig göra om det igen.

En berättelse av Motia, skolår 7, Öland

Varje morgon klockan 08.00 har vi morgonträning i skolan, för att bli pigg hela dagen. Lisa undervisar oss varje morgon.

Först flyttar vi undan alla stolar och alla bänkar in i ett hörn. Sedan gör vi olika roliga rörelser, som att gå som apor. När vi är klara med träningen städar vi allt och ställer allt på sin plats.

En morgon hände det en tråkig sak. Lisa skulle precis visa hur man går som en apa. Då ramlade hon och bröt armen. Vi ringde ambulansen för att ta henne till sjukhuset. Då fick vi ha en vanlig lektion med en annan lärare, som var jättetråkig. Vi fick ha honom i två veckor innan Lisa blev frisk.

Bilder som utgångspunkt

Det kan vara en god idé att börja skriva till bilder. Att koncentrera sig på en bild och beskriva den till fullo utifrån bästa förmåga kan öka ord- och begreppsförrådet. En och samma bild kan ge tusen olika beskrivningar i ord även om den ser likadan ut. Det tycker i alla fall jag är fantastiskt. Det visar hur olika vi ser på saker och ting och hur vi fokuserar på olika intryck. En bild på ett vitt rum kan framkalla frihet och vackra ord hos en författare, medan samma bild kan framkalla ångest och skräckpräglade ord hos en annan författare. Alltså kan en och samma bild ge läsaren olika upplevelser, beroende på vem författaren är. Vi är olika och vi skriver olika. Våra olikheter gör oss till unika och fantasifulla författare. 

Det första författartillfället är 7e oktober -09. Då kommer vi att ha introduktion av kursen och sedan göra skrivövningar utifrån bilder. Jag ska se om jag kan luska ut hur man lägger upp dessa bilder här på bloggen.

På återseende! /Lina

Prinsessan Fjäril och Tvillingbollarna

En flicka i skolår 2 har skrivit den här vackra berättelsen:

Prinsessan Fjäril blåste glittret i sin hand. Det blev en rosa klänning med vingar på ryggen, så att prinsessan Fjäril kunde flyga.

En pojke i samma klass skrev också en fin berättelse:

Det var en gång en pojke som sparkade boll. En gång sparkade han bollarna hårt, så att de flög genom luften och in i mål.

Skogsflickan

Två flickor i skolår 2 har hittat på den här fina berättelsen:

Det var en gång en flicka, som bodde i skogen. Hon bodde inuti ett träd. Flickan hette Emma. Hon fick äta blåbär och dricka vatten när hon blev hungrig. När det blev vinter fanns det inte så mycket mat i skogen. Då fick Emma sova bort det mesta av vintern. En dag gick Emma till stan, men där kostade allting pengar så Emma fick gå tillbaka till skogen. Men det gjorde ingenting, eftersom Emma trivdes i skogen.

En författarkurs för alla!

Mitt namn är Lina Eriksson och jag är stolt medarbetare på Al-Azharskolan, som är en skola belägen i Vällingby, västerom Stockholm. Skolan är en friskola med islamsk profil, men alla barn är givetvis välkomna att söka hit oavsett religiös (eller icke-religiös) samhörighet.

Nu är det hösttermin och min andra termin, som lärare, har börjat. Det är spännande, kul och utmanande att jobba som lärare och nu har jag fått en idé, som kan bli succé… Eller fia… Nej, jag vill tro att det blir succé och tänker inte nämna det andra. Min idé grundar sig på att det bor en författare inuti oss alla. Eller inom oss. Jag vet inte vilket ord som passar bäst, men nog tror jag att vi alla kan reflektera och inuti oss – eller inom oss – bor det en författare, som vill skriva. En författare måste inte alltid skriva mycket och långt för att det ska bli bra. Hon/han kan skriva korta noveller, som ändå är innehållsrika och med finurlig symbolik. Nu startar en författarkurs för alla elever på Al-Azharskolan.

Vad är då målen med vår författarkurs? Jo;

  • Eleven ska ha roligt på författarkursen!
  • Eleven ska hitta sin egen personliga skrivstil/skrivstrategi!
  • Eleven ska lära sig skriva genom att läsa olika texter!
  • Eleven ska få hanledning i sin skrivandeprocess!
  • Eleven ska lära sig skrivregler i ett meningsfullt sammanhang, där formella skrivregler bearbetas så att eleven förstår syftet med skrivregler!

ALLA elever, som tycker om att skriva, ska gå Al-Azharskolans författarkurs. Låt dig inte stoppas för att du inte tycker att du kan stava tillräckligt bra. Låt dig inte heller stoppas för att du tycker att det är svårt att komma igång. Vi hjälps åt och det finns tid och plats för alla!

Kursen bedrivs på Internet, där vi bearbetar texter så att alla kan läsa och kommentera varandras texter. Fokus läggs på textens innehåll och inte stavning (vi använder oss av WORDS stavningsprogram) när vi kommenterar varandras texter.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu