Flickan och häxan

Fatma Kassem

2009-12-03

Flickan och häxan!

Kapitel 1

I skogen

Mamman sa till sin dotter att de skulle gå till skogen. Flickan blev jättegld och hon trodde att det skulle bli roligt. Nästa dag var det lördag och de skulle gå till skogen. De skulle först gå och handla mat, som de skulle ha med sig. De var jätteglada båda två och ville springa till skogen. Plötsligt kom de fram till ett stort slott, som låg mitt i skogen. Flickan frågade:

-Vad är det för något, mamma?

-Jag vet inte men vi kan resa tältet bredvid slottet, svarade flickans mamma.

De tänkte övernatta där i mörkret, men flickan kunde inte somna för hon ville kolla vad som fanns i det myskiska slottet. Hon gick in i slottet och det började låta Vem är det, vem är det,vem är det? Ingen svarade den elaka rösten. Flickan blev nyfiken och gick uppför trapporna för att kolla.

Kapitel 2

I slottet

När hon kom in i slottet hittde hon många rum framför sig i en lång, mörk och smal korridor. Flickan visste inte vilket rum hon skulle gå in i. Hon tänkte gå in i ett rum som var rum nummer 666. Flickan gick in i rummet och därinne fanns en blodig flicka. När hon såg den blodiga flickan skrek hon och sprang ut därifrån. Den blodiga flickan ville berätta vad hon hette.

-Jag heter Agda! skrek den blodiga flickan.

Flickan sprang till ett annat rum och det var rum nummer 13. Hon trodde att samma sak skulle hända igen. Hon gick in i rummet och det lät som om det fanns en häxa därinne!!! Och det fanns en häxa därinne!!! Häxan sa:

-Kom in lilla flicka… Kan du säga vad du heter?

-Jag vill inte säga vad jag heter, skrek flickan.

-Jag kan kalla dig Akvata, sa häxan.

-Nej! Jag heter inte Akvata! sa flickan.

-Säg vad du heter annars dör du, sa häxan.

Kapitel 3

När mamma dör

Flickan fortsatte:

-Jag ska inte berätta mitt namn för dig!

-Jo, det ska du göra! Berätta nu… Hämta kniven, sa häxan.

-Nej, snälla… Jag berättar mitt namn, men döda inte mig. Jag vill leva, inte dö. Mitt namn är Sara, sa flickan.

-Okej då, min lilla Sara, sa häxan.

-Snälla låt mig gå nu. Låt mig få gå till min mamma nu, sa Sara.

Det började ösregna och blixtra utanför slottet. Sara blev jätterädd.

-Kan jag få gå nu? frågade Sara.

-Jag kan inte låta dig gå, sa häxan, du kommer att gå vilse och bli blöt.

-Nej, jag kommer inte att gå vilse, sa flickan.

Häxan visste att hennes vargar just nu åt upp Saras mamma och Saras mamma gick en långsam och plågsam död till mötes. Detta ville häxan inte berätta för Sara. Sara började gråta, för hon ville till sin mamma så att de kunde gå hem från den hemska skogen. Häxan låste in Sara i ett eget rum och låste dörrarna. Häxan trodde att det var bäst för Sara om hon inte visste om sin mammas död. Det var därför hon låste in Sara. Efter en liten stund kom det in giftig grön gas från fönstret in i Saras rum. Gasen gjorde så att Sara inte kunde äta eller dricka någonting. Sara var hungrig och ville äta, men hon kunde inte. Gasen gjorde Sara svag. I Saras ficka låg en liten godisbit, som Saras mamma hade köpt till henne, men den hade smält och gick inte att äta. Sara försökte klättra ut genom fönstret, men det var svårt för hon var fortfarande svag av gasen och fönstret var högt från marken. Sara fick panik.

Kapitel 4

Skogsströvarna

Sara skrek högt och skriket blev högre och högre. Några skogsströvare, som var ute på promenad i skogen, hörde rösten och följde rösten. De kom fram till slottet och tittade upp mot fönstret där skriket kom ifrån. De gick runt och undrade hur de skulle kunna hjälpa flickan, som skrek. Plötsligt trampade en av skogsströvarna på Saras mammas hand. Han tittade ner och såg en fruktansvärd syn. Saras mamma var uppäten. Bara kläderna, halva handen och skelettet fanns kvar. Skogsströvarna blev jätterädda, men ville ändå hjälpa flickan. De gick till slottets stora port, men häxan hade låst porten. Porten var av galler, men om skogsströvarna gick på sidan som krabbor kunde de komma in. De gjorde så.

Nu var det bara att hitta rätt rum, som flickan befann sig i. De följde fortfarande rösten uppför trapporna. Samtidigt i rum nummer 13 trollade häxan och skogsströvarna trodde att häxan var flickan, eftersom det kom ljud från rummet. De öppnade dörren och då kom fem magiska stolar flygande, som fick alla de fem skogsströvarna att sätta sig. Stolarna band fast skogsströvarnas händer med rep. Sedan flög stolarna med skogsströvarna på in till häxan. Häxan tittade elakt på dem, men fortsatte att trolla. En av skogsströvarna hade en tändare och började bränna upp repet utan att häxan märkte det. Sedan skickade han tändaren vidare till nästa skogsströvare, som också befriade sig själv. Till slut var alla skogsströvare fria. De smet ut ur rum nummer 13 och gick upp till vinden, där flickans skrik kom ifrån. De hade ett gem i sin ficka och försökte låsa upp det låsta rummet. Det gick inte. De försökte ännu en gång. Det gick inte då heller. Men på tredje försöket lyckades de låsa upp dörren och där uppe på vinden satt flickan och grät.

Kapitel 5

Äntligen mormor

Skogsströvarna bar Sara ända ner till rum nummer 13. Häxan var kvar i rummet och trollade för fullt. Hon hade inte märkt att skogsströvarna hade smitit. När skogsströvarna såg häxan tände de eld på rummet med sin tändare. Häxan brann upp. Skogsströvarna och Sara fick skynda sig ut ur slottet så de inte skulle bli uppbrända. När de kom ut såg de slottet brinna upp tillsammans med häxan och den blodiga flickan.

-Nu vill jag till min mamma, sa Sara, var är hon? SVARA!

-Ta det lite lugnt, sa en skogsströvare, din mamma har dött.

-VA? skrek Sara.

Sara ville springa till tältet där resterna av hennes mamma låg, men skogsströvarna lät henne inte gå dit.

-Var ska jag bo nu då? frågade Sara.

-Har du några kusiner eller någon annan här i landet? frågade en skogsströvare.

-Jag har min mormor som bor i Hässelby, svarade Sara.

-Var i Hässelby? Hässelby strand? Hässelby gård? Hässelby villastad? frågade skogsströvarna.

-Hässelby gård, svarade Sara.

Skogsströvarna följde Sara till hennes mormor. När Sara kom fram berättade hon allt för sin mormor. Sara satte sig i mormorns knä och mormorn kramade om henne. Sedan fick Sara duscha och efter det lägga sig i en skön säng. Hon hade längtat efter att få sova i en riktig säng.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu